tisdag 13 september 2011

Finale Clubcompetitie

Just precis så var namnet på racet som vi körde under lördag-söndag. Under hela säsonen körs den holländska cupen som uppdelad i två delar, en cup för lagen ifrån norr och en för de i söder. (Som gamla div 1 i fotboll, för er som har åldern inne...) Sedan, såhär i slutet av säsongen så möts de 15 bästa klubbarna/lagen från norr respektive söder i en grand finale. Det var alltså denna tillställning som stod på tapeten under den gångna helgen. Som slutsegrare från norr var det med bra "tänning" som vi brände iväg mot Emmeloord för att göra upp med övriga och kriga om segern.
Finalen var indelad i fyra etapper där de 30 främsta på varje etapp fick poäng i fallade skala och tillslut så skulle man på det viset naturligtvis få fram ett segrande lag.

Etapp 1. Lagtempo. Sexmannalag var det som gällde och vi skulle klämma 20km. Vi tappade tyvärr en gubbe ganska tidigt och fick sen köra på fem man men gjorde ändå en helt ok insatts där vi åkte in som 4:a, 16sek från segern.

Etapp 2. GP. Här var fältet indelat i tre stycken gp-lopp á 35km med 60 cyklister i varje och var lags sportdirre fick så sätta två gubbar i varje lopp. Det bjöds på ett lättåkt varv på bred väg inne i centrala Emmeloord vilket gjorde det enkelt att avancera i klungan något som i sin tur gav hög fart loppen igenom. Här sög vi tyvärr och underpresterade, fick in Bas på en 10:e plats som bäst. Själv var jag 15:e i mitt lopp. Vår sportdirektör John var svart i blicken och hade inte leendet påslaget efter målgång. Vi halkade ner till 6:e plats inför söndan.

Etapp 3. Tempo 10km direkt på morgonkvisten. En synnerligen smärtsam upplevelse och jag som inte är en enkelstartshäst av rang bidrog inte med några poäng till laget, det gjorde dock Germen, Bram och Adrie. Vi stannade dock kvar på sjätteplatsen.

Etapp 4. Linje 170km. Då det för dagen blåste på rätt så ordentligt och bansträckningen bjöd på vägar i öppet landskap var taktiken enkel för alla. Håll er uppe i spets för klungan kommer förr eller senare att spricka i kantvinden och på strängen vill man inte sitta och lida för då är det snart game over. Nu är ju Holländarna lika vana vid kantvind som vi svenskar är vid minusgrader. Alla vet helt enkelt vad det handlar om vilket skapar trängsel och en minst sagt tajt klunga. Efter ca 50km då vi åkte uppe på en vall (dijk) utmed kusten och vinden kom så hårt från sidan att jag tom fick luta cykeln i vinkel mot vinden när jag var framme och tog min förning så sprack klungan i fyra, fem delar.
Det är förbannat roligt att vara med där framme, vrida fullt på gasen, kriga med armbågar, knuffa och ibland skrika på sina konkurrenter för att komma tillbaks in på vingen igen när man varit nere och vänt, för att så spräcka klungan. Vi var ca 20 man som fick plats på förstavingen och vi tutade på riktigt bra. Det var jag och Adrie från oss som kom med, efter några mil hade vi 2min och vi skulle hålla hem. Med milen kvar fick jag punka men hjulbytet gick bra och jag var tillbaks ganska snabbt. Adrie kom iväg i en attack ihop med tre andra med  fyra km till mål och jag hamnade i gruppen bakom. Efter att ha gått med på ett par attacker som försökte ansluta till de fyra i täten och en egen kontring så surnade det till i benen och jag hade lite svampigt klipp kvar att spurta med. Gruppen höll med Adrie som 4:e man imål. Jag spurtgnetade in som 12:a och även Niels knep ett par poäng som 28:a.

Det var en grymt rolig tävling, vi skulle fått grädden på moset med segern oxå men vi räckte inte till hela vägen denna gång.
I totalen tog vi oss upp en placering och blev 5:a. Lite missnöjda med det men men. Det kommer ju snart en ny fajt.

                                                 Kantvindsåkning...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar